De som lämnar festen innan två

Jag känner mig tryggare på en öde bensinstation med bilnkande budweiz-skyltar och sakta körandes bilar
än på liten yta med osäkra människor. Får panik när inte varje ord är tungt med allvar och verklighet.
Är säkrare i en stor stad med salig blandning av mörkra gränder människor jag inte känner och allmänt vimmel,
allmän kommunikation.

Än i en idyllisk småstad där det blir mörkt för snabbt och gatorna blir öde allt för tidigt.
Där det är tommt, och minnenas spöken lurar vid varje gränd som du minns att du blivit kysst i, varje objekt som du minns att du blivit tagen vid, av din barndoms tommhets-fyllare.

För en gångs skull sovandes i egen säng och varje natt vaknar jag kallsvättig och med alla sinnen överens, övertygade om att jag upplever sista minuten. Denhär tiden på året är alltid fylld av samma rädsla för upprepningar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0