jennyalexander

lost in creativity that is made to be judged, to lead not to creation but careering.
what is learning under pressure other than pleasing, really?
so im returning to thinking, expecting judgement without meaning or nothing at all.
remembering that recalling myself is worth two minutes a day.

and realising your teachers are selling themselves to you

paniken kom utan förvarnining. en lögn; jag vet att den alltid är berädd att kasta sig över mina tankar när de uppenbarar sig. mitt emot mig satt förvånade och oförstående ögon som jag skämdes att ses av, som inte fick hjälpa när jag genom hicka och tårar fick ut att jag inte ville gå hem. inte till mig. inte mitt hem. inte själv. det händer något med föreställningen av vad jag har runt mig när jag är själv. när jag är med någon spelar vi teater på en scen. ensam är det som toy story, fast större. väggarna lever. det som inte kommer ut när någon kan se tar ingen hänsyn till mina ögon. scenen drar i mina trådar och viskar instruktioner, berättar vad som kommer hända mig- om jag inte snabbt hittar på ett annat scenario.

framförallt kan jag inte hantera stora scener. jag behöver en testscen. på 17 kvadrat kanske. som jag kan viska till och berätta vad den ska göra, vad den ska hålla sig till, och bestämma vad som ska utspela sig där. med goda översiktsmöjligheter och bra utrymmningsvägar

in case of emergencies. but not only.