to not become the cliché
always one foot on the ground
never fully dive or let go to grab on to something new
by protecting my mind from being destroyed truly,
i keep, instead, getting lost in the voices in my mind i hope are my own, all the words and theories to live by contradicting eachother and driving me to the ground
suppose i never met you, or never let you kiss me like you intended since always
or i never saw you, or lost you like i thought, like i always do
or i never responded, just like i always do, but carefully, just to break my fall
i pretend i have to be able to live always like the supposed occurances had done so- that is occured - or not, i mean, naturally.
you, and the you being an undefined, like x, dont know me
but i dont understand fully why you would if you could, which is the reason more often a rule than reason
never fully dive or let go to grab on to something new
by protecting my mind from being destroyed truly,
i keep, instead, getting lost in the voices in my mind i hope are my own, all the words and theories to live by contradicting eachother and driving me to the ground
suppose i never met you, or never let you kiss me like you intended since always
or i never saw you, or lost you like i thought, like i always do
or i never responded, just like i always do, but carefully, just to break my fall
i pretend i have to be able to live always like the supposed occurances had done so- that is occured - or not, i mean, naturally.
you, and the you being an undefined, like x, dont know me
but i dont understand fully why you would if you could, which is the reason more often a rule than reason
break out the chappel
you are my monster, mind.
trinity's crying
r.i.p burned face
the moon asked the crow
gallows
fairy paradise
here i come
beautiful smell
r.i.p burned face
the moon asked the crow
gallows
fairy paradise
here i come
beautiful smell
förändring via observation yttrad
Idag träffade vi en kvinna på tunnelbanan som ville att vi skulle flytta, men när det inte var möjligt tog hon tillfälle att hålla låda.
Hon pratade mest för sig själv, fast med andra. Jag tror hon pratade för att hålla sigsjälv vaken, eller kanske vid liv.
Men på två minuter sa hon mer angående frågor att ställa sig mer värda än vad vi vågat ta upp på ett halvt dygn.
Är det möjligt att det kanske är just det som gör människor obekväma? Hon var ju ärligare än någon annan på tunnelbanan. Och visste nog mer om sigsjälv. Hon var otroligt självmedveten. Jag tänkte mest vad jobbigt det måste vara för henne själv. Kanske därför hon fokuserar på att analysera de runt omkring sig för att slippa fokusera hur hon spenderat de senaste dygnet - det mentala förloppet kanske värre än det faktiska fysiska?
Det känns som alla runt oss frågar mer och konstaterar mer om oss än vad vi gör själva. Iallafall högt. För så fort det yttras, även om det inte var sannt, blir det en del utav sanningen.
Det finns en teori av någon jag inte minns vad han heter som säger något i stil med att det inte går att undersöka något utan att förändra det. Med andra ord förändrar du relationen så fort du pratar om den eller försöker ta reda på vad den är. Mellan molekyler så väl som människor. Enligt den teorin. Som jag tror är ganska bevisad.
Hon pratade mest för sig själv, fast med andra. Jag tror hon pratade för att hålla sigsjälv vaken, eller kanske vid liv.
Men på två minuter sa hon mer angående frågor att ställa sig mer värda än vad vi vågat ta upp på ett halvt dygn.
Är det möjligt att det kanske är just det som gör människor obekväma? Hon var ju ärligare än någon annan på tunnelbanan. Och visste nog mer om sigsjälv. Hon var otroligt självmedveten. Jag tänkte mest vad jobbigt det måste vara för henne själv. Kanske därför hon fokuserar på att analysera de runt omkring sig för att slippa fokusera hur hon spenderat de senaste dygnet - det mentala förloppet kanske värre än det faktiska fysiska?
Det känns som alla runt oss frågar mer och konstaterar mer om oss än vad vi gör själva. Iallafall högt. För så fort det yttras, även om det inte var sannt, blir det en del utav sanningen.
Det finns en teori av någon jag inte minns vad han heter som säger något i stil med att det inte går att undersöka något utan att förändra det. Med andra ord förändrar du relationen så fort du pratar om den eller försöker ta reda på vad den är. Mellan molekyler så väl som människor. Enligt den teorin. Som jag tror är ganska bevisad.
beslutsångest i min säng
eller lite ångest in general. försvårar dethär att vara säker och säregen lite.
jag verkar dessutom förlorat kontakt med övriga världen, åtminstone den del jag trodde skulle vara med mig just nu. tänker på alla gånger jag lyckats undvika att ta beslut, och hur det slutat. tar ett glas.
when its bad, its not good at all
bad can only get badder.
i get madder at whats badder and then become gladder when i stop.
i get madder at whats badder and then become gladder when i stop.
jag sover i vete
och lyssnar efter dig
fast långsamt och försiktigt, för att inte störa
you've still got some kind of nerve to be asking me to call your name
även om det är enda sättet att få mig att göra det, med tanke på att jag är oläskunnig och därmed stum
jag vill bara att du ska komma och slå ned mina väggar och stå där röd i munnen och svett rinnande ur ögonen!
då skulle jag krama kalcium ur dina ben, lyssna på dig sova sen, för att väcka dig med mina rörelser till ljudet som kommer av ungdomen. en nykter heg gör mig galen och inte mer än en bit klokare. hjärncellerna sprutas till att göra vettiga beslut som aldrig verkställs. i need liquid to keep my soil moist when im back on my feet. fast inget får väl rötter att växa snabbare än desperation? framtiden får mig att må illa. för att den aldrig kommer, är uttjatad innan den faktiskt är, eller för att jag inte kan se den vet jag inte. nuet är för starkt, om det är möjligt alls.
what poetry. såhär i efterhand låter jag sjuk. inte överaskande att min bästa vän frågar mig seriöst "jenny, du vet att du inte är normal va? du vet att det inte är normalt att prata/skratta för sigsjälv och tänka som (vi?/du?) gör...?" comeback i efterhand: the only normal people are the ones you don't know very well. (fast det kanske är att vara en smula för optimistisk.)
fast långsamt och försiktigt, för att inte störa
you've still got some kind of nerve to be asking me to call your name
även om det är enda sättet att få mig att göra det, med tanke på att jag är oläskunnig och därmed stum
jag vill bara att du ska komma och slå ned mina väggar och stå där röd i munnen och svett rinnande ur ögonen!
då skulle jag krama kalcium ur dina ben, lyssna på dig sova sen, för att väcka dig med mina rörelser till ljudet som kommer av ungdomen. en nykter heg gör mig galen och inte mer än en bit klokare. hjärncellerna sprutas till att göra vettiga beslut som aldrig verkställs. i need liquid to keep my soil moist when im back on my feet. fast inget får väl rötter att växa snabbare än desperation? framtiden får mig att må illa. för att den aldrig kommer, är uttjatad innan den faktiskt är, eller för att jag inte kan se den vet jag inte. nuet är för starkt, om det är möjligt alls.
what poetry. såhär i efterhand låter jag sjuk. inte överaskande att min bästa vän frågar mig seriöst "jenny, du vet att du inte är normal va? du vet att det inte är normalt att prata/skratta för sigsjälv och tänka som (vi?/du?) gör...?" comeback i efterhand: the only normal people are the ones you don't know very well. (fast det kanske är att vara en smula för optimistisk.)
